Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Jag har ett Plusgirokonto som det sporadiskt kommer in pengar på och som jag då för över till min huvudbank.

Plusgirot ingår ju numer i Nordeakoncernen och jag saknar en enkel app för min Smartphone, så jag kan föra över pengarna till huvudbank. Man hade ju förväntat sig att denna funktion skulle ingå i den sedan länge releasade Nordea-appen, men icke! 😦

Det är skandalöst och helt oförståeligt! Lös detta NU och bygg en app för den nu! Hur svårt kan det vara, egentligen? Vi kunde åka till månen, men inte bygga en app för Plusgirot?! Kom igen nu, fixa till detta nu…det är ju direkt pinsamt!!

Detta inlägg är endast till för att kraftigt ifrågasätta varför ett så stort och anrikt försäkringsbolag som Folksam, inte har e-faktura?! Det är för mig helt oförklarligt! När man ringer deras kundtjänst säger de att de påtalas så gott som dagligen från kunder, men fortfarande har dett gått ÅR nu, utan att man kan få betala sina räkningar med e-faktura hos Folksam…!! Det är skandalöst! Bättring Folksam! Nu!!

Bra film?

22 september 2012

Någon som detta film, En oväntad vänskap? Verkar som en härlig film. Intouchables är originaltiteln.

20120922-185529.jpg

Facebook vs Blog

21 september 2012

Alltså…Facebook har ju vuxit och blivit så stort nu och i min mening använder många sin Facebook-sida som en blog, eller?
Så, what’s the use of having blogs when we have Facebook? Controversial, I know, men ärligt! Behöver vi bloggar eller räcker det med Facebook?

Ser jag till mig själv, en sällanbloggare, för nu finns ju Facebook, så är jag lite tveksam. Å andra sidan, mycket av det som skrivs på Facebook hade nog passat mer på en blog, som skriver om specifika ämnen, än mer allmänt om lite ditten å datten, som FB verkar stå för? Eller?

Vad tycker du? Kommentera gärna 🙂

Apiffany…

16 december 2011

I just had an apiffany!

Det kan syfta på vad som helst, som man får en insikt om, just här och nu och är oftast(?) något som slår en hårt, positivt eller negativt, beroende på vilken sorts ”apiffany” man precis fått.
Basta
Carpe Diem!

…är kanske inte det optimala, men under hela 2010 och en bit in på detta året, är detta vad som varit min verklighet. Det har dock givit mig många nya erfarenheter, för att inte säga kompetensområden! Kompetensområden som jag kan erbjuda som konsulttjänster till andra hugade spekulanter (LÄS: Kunder…) och vips! Så har man fler uppdrag.

Uppdragen har mest handlat om telefonsälj på hög och låg nivå. Min specialitet är att öppna (affärs)dörrar som är stängda för andra.

Min egenpåhittade titel är, Senior Business Case Initiator! Smaka på den du! 😉

Parallellt med mina traditionella säljuppdrag har jag förkovrat mig i teaterstudier på Folkuniversitetet och även hands-on skådespelat i ett antal olika sammanhang. Det senaste alstret, där jag agerar julklappsfrustrerad pappa är i den TRISS-reklam som rullar nu 🙂

Nu är jag framgångsrik både på min arbetsplats och som skådespelare, en trend som jag hoppas håller i sig ett bra tag!

Carpe Diem!

…men vid gott hopp om livet, eller i alla fall ett nytt spännande arbete – ni som känner mig, ”please spread the word” 🙂

Något jag nyss upptäckt, men som är ”old news” för alla kids är WiFi-caféer! Hur bra som helst att sitta och jobba på; leta jobb, söka jobb, ringa, ja egentligen allt man behöver. Gratis kontor (nåja, man köper ju något att äta och dricka) och dessutom är man mitt bland spännande människor, som kanske t o m kan tipsa mig om nya jobb!

Ett nyöppnat fik på Södermalm i Stockholm heter Café Statist och ligger på Södermannagatan 27. Klart min favvo just nu! Kom hit vetja, jag sitter högst troligt här någon dag i veckan, troligen fler.

Café Statist har samma ägare som de som driver sajten statist.se och skadespelare.se och som är ”din agentur på nätet” – om du är intresserad av att jobba som statist och/eller skådespelare. Räkna inte med heltid dock, för konkurrensen är hård.

Carpe Diem!

God Jul….

24 december 2009

…till er alla.
Om vi har tur, så kommer vi att få se Uggel Guggel i rutan,
på det nya året 😉 Carpe Diem!

…är min åsikt, efter att nu för tredje gången sedan 2007 blivit uppsagd p g a arbetsbrist 😮

Innan dess var jag arbetslös direkt efter gymnasiet 1982!

Jag vill hävda att jag nu, tyvärr ofrivilligt, erhållit insikt gällande handläggarnas kompetens, troligen kombinerat med en stor portion ointresse, vad gäller vad för slags arbeten de anvisar oss arbetssökande – helt utlämnade till deras godtycke. Tilläggas bör att självklart lägger jag inte alla ägg i en och samma korg = en handläggare på Arbetsförmedlingen, för jag söker aktivt arbete själv.

MEN, när finanskrisen slog till som hårdast förra hösten, då var det erkänt svårt för en 47-årig 2-barnsfar med miljonlån, att konkurrera med ”unga hungriga” 20-30-åringar som inte har det ”bagage” som kommer med livet. Min långa erfarenhet är i detta läge som bortblåst från agendan – om man kan få någon ”billig och formbar från gatan”.
Vad hände, undrar troligen den som orkat läsa hit?

Jo, jag blev anvisad att söka ett arbete som låg dryga timmen bort, om man åker med kollektivtrafiken som jag gör, utan bil.
Denna tjänst låg dessutom så långt bort från profil som man kan tänka sig, vilket torde ha uppmärksammats av en intresserad handläggare?
När jag ringde honom och påpekade det uppenbara; min avsaknad av kompetens inom det område jag anvisats att söka samt faktumet att jag lämnar på dagis och att restiden på morgonen skulle innebära att jag skulle tvingas lämna min då 3-åring senast 07.00 (och sedan hämtas av min sambo kl 16.45…!); fick jag bara ett trött svar, ”du är ju säljare…och de söker en säljare”…

Jag ska inte trötta er med min indignerade kommentar, men det bör vara uppenbart för ett PROFFS (jag jämför nu med en rekryterare på vilken rekryteringsfirma som helst – och jag har vidtalat några av dem och fått medhåll i min analys), att man sätter inte en uppenbarligen okunnig person på ett arbete som han högst troligen inte kommer att kunna utföra tillfredsställande, varken för en själv eller för den tilltänkte arbetsgivaren.
Dessa typer av argument biter inte på en luttrad handläggare på Arbetsförmedlingen!
Snarare tvärtom! Det triggar honom ytterligare att envetet hålla fast vid att en säljare kan sälja vad som helst, från damstrumpor till kärnkraftverk…

Jag orkade i detta läge inte göra jämförelsen med om han själv skulle köpa en ny bil, som för honom troligen är en avsevärd investering. Vem går han hellre till? En bilförsäljare som har jobbat i 20 år med att sälja bilar eller en säljare som Arbetsförmedlingen slängt dit, som aldrig haft något som helst intresse för bilar, men däremot kan ge kompetenta råd gällande marknadsföring, primärt annonsering på internet?

Vem är vinnaren i detta fall? Inte jag. Inte arbetsgivaren, som från dag ett får en omotiverad säljare som har som primärfokus att hitta ett nytt jobb (OJ, glömde jag säga att jag förstås fick jobbet. Jag ansågs vara ett ”bargain”, en billig säljare med lång erfarenhet. Här bet man sig i svansen och blundade för det faktum att jag aldrig jobbat i denna bransch förrut).

Vinnaren är Staten, primärt Regeringen, som sänker arbetslöshetsstatistiken, om än tillfälligt. 😮

Hade jag kunnat slingra mig ur detta jobbanvisningsgrepp? Joo, jag försökte, för det fanns ett ”eventuellt” krav på att ha egen bil, vilket jag inte har. Men, i slutänden så var det ingen krav. Dessutom hade jag kunnat vara ärlig och sagt att jag var totalt ointresserad av jobbet. Men, med de nya A-kassereglerna hade jag blivit utestängd från ersättning, för jag får inte agera destruktivt utan ska göra allt vad som står i min makt, för att få jobbet, som jag inte vill ha.

Så, nu står jag här, återigen. Dessutom lutar det åt att min nuvarande arbetsgivare (systerbolag till det jag initialt började på. Man gjorde en rokad i somras och flyttade över mig på systerbolaget) är på ekonomiskt obestånd – och det ska myket till, anser jag, om de inte blir föremål för konkurs inom maximalt tre månader. End of story.

Bit i den, alla inkompetenta och uppenbarligen totalt oengangerade handläggare på Arbetsförmedlingen!
Glömde visst bort att säga att de, handläggarna, är mycket stolta över att alla (nåja, i alla fall på det kontor jag tillhör, i Stockholm) handläggare är utbildade beteendevetare och därmed sagt att de bryr sig om den enskilde individen… Om det är sant, så skulle jag vilja ha ett allvarligt samtal med de som ansvarar för antagningsproven och kursplanen på Beteendevetarlinjen, för någonstans på vägen har det gått allvarligt fel! Eller, är det så att dessa handläggare bara kallar sig beteendevetare, men är i själva verket ”drop-outs” och idag är beteendevetare-wanna-be’s?

Tål att tänka på! – Trevlig helg och God Jul…! Carpe Diem!