Skriv på denna namninsamling (initierad av Föräldra-Jouren) som kräver att politikerna utreder PAS-syndromet NU!

Det är otroligt viktigt att så många som möjligt gör sin röst hörd, för att få våra politiker att även fokusera på detta, mycket eftersatta område, som enligt min mening inte verkar vara ”politiskt korrekt” att tala om, för de berör så otroligt många av oss.

Undrar vad en undersökande och grävande journalist med ambitioner skulle kunna få fram under väldigt många (ovända) stenar? Kanske inte populärt i maktens korridorer att detta lyfts upp till ytan? Jag efterlyser ännu mer mediabevakning på detta område, för vi måste få rättvisa i denna annars så snedvridna debatt om oss ”farliga”, ”hemska”, ”ansvarslösa” pappor.

Denna gång är det vi pappor som ska stå på barrikaderna och göra vår röst hörd! Power To All Dads!

Kopiera nedan länk och sprid den till alla som vill stödja detta upprop!

http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=395

Annonser

Jag har sedan länge ansett att Melodifestivalen tappat i både kvalitet och trovärdighet, sedan man släppte lös det huvudsakliga röstandet till varje enskild person i respektive land. I stället för att låta en proffsjury rösta utifrån professionella kriterirer, såsom artistens sångförmåga, låtens kvalitet m m.

Som det är nu, speciellt nu när alla forna öststater blivit självständiga, så röstar alla dessa länder på varandra och vi i väst röstar på oss själva. Detta innebär att det framledes troligen kommer vara östländer som vinner, vilket innebär att många västländer kommer att få kvala in. Nej, gör som Italien, hoppa av Melodifestivalen! Den har tappat sin forna glans, det finns inget intressant med den längre.

De enda som tjänar något på den är respektive lands telefonoperatörer!

Kan Sverige inte satsa seriöst på att ”odla” talanger på annat sätt? Arrangera seriösa talangjakter, som inte går ut på att man ska ringa, sms:a eller på annat sätt betala för att rösta fram duktiga artister?! När jag ändå håller på kan man väl lägga ner IDOL också?! Det är ju oftast bara en dagslända, med artister som attraherar den yngre målgruppen, 15-25år, som också är den lättaste att påverka att köpa deras skivor och gå på deras konserter etc? Än en gång, det handlar om att några andra tjänar snabba pengar på en artist som troligen kommer att vara bortglömd om max 10år, troligen tidigare.

Även om artister som Thore Skogman, Siw Malmqvist m fl inte är sååå hippa idag, så har det funnits med i musikbruset länge och bevisar att det ”the old school” håller länge. Själv är jag en disco-, synth- och house-kille som hängt på Café Opera, TRAMPS, Garage, Daily’s, BZ, Grand Garbo m fl ställen på 80-talet, men som uppskattar proffsmusiker som kan sin musik och artister, istället för att de premieras för att de är söta och orädda på scen och attraherar unga tonårstjejer, som man kan utnyttja för ekonomisk vinning.

Nej, nu ska jag sluta klaga, men man blir så himla trött på alla dessa ytliga, flata och ointressanta tävlingar som inte betyder något! Lägg ner Melodifestivalen! Lägg ner Idol! Satsa på Kvalitet!

Hejsan,

Här kommer en mycket bra länk till en artikel på en amerikansk sida, S.P.A.R.C. Separated Parenting Access & Resource Center. Den beskriver hur svårt det kan vara för ett barn att acklimatisera sig efter att under lång tid varit utsatt för föräldraalienation från i detta fallet modern, gentemot fadern.

Svårigheten och hindren som barnet kan känna att ändra uppfattning om den andre föräldern beskrivs som nästan oöverstigliga och barnet kommer under lång tid, även efter att pappan ( i detta fallet) fått upprättelse i domstol, vara misstänksam och pappan måste hela tiden ”bevisa sin oskuld”! Och USA har ändå kommit mycket längre än vad vi gjort i Sverige, detta ”lagomland”, på detta område. Nu är det dags att man vaknar upp och verkligen gör någonting!

Använd den mer som inspiration, eftersom den hänvisar till USA’s regelverk kring PAS och hur deras rättssystem hanterar alienerande föräldrar, och har inte samma bäring på det svenska rättsväsendet. Däremot kan den mycket väl tjäna som lobbying-sida för hur vi bör utveckla vårt agerande inom Socialtjänsten/Familjerätten/BUP, Tingsrätten m fl instanser!

Nu ska jag sticka ut hakan lite… Hur många pappor därute känner sig överkörda, manglade och försvarslösa mot den person i ens liv som tidigare betydde mest av allt på jorden? Tänkte väl det…

Jag talar om ens ex som medvetet eller undermedvetet får ens barn att vända sig emot en,
till den grad att de säger att de inte vill träffa en något mer!

Pratar man med psykologer, samarbetssamtalsterapeuter och alla förståsigpåare inom mer eller mindre hela Socialtjänsten (Familjerätten och BUP specifikt) är detta inte något de varken vill eller kan ta tag i. Varför? Ja, beroende på hur ärliga de är så är det huvudsakliga skälet att de är inkompetenta, inte har fått den utbildningen (varken i sin grundutbildning eller som fortbildning), eller i ”worst case scenario”, det bryr sig helt enkelt inte – för det är enklast så!

Vi är säkert många pappor där ute som om vartannat gråtit oss till sömns eller bara skrikit rakt ut, i vanmakt över ”systemet” och den snedvridna lagstiftning (där Tingsrättens domare som dömer i Umgängesfall inte ens är utbildade på området!) som låter en förälder belönas med ensam vårdnad, när rent sunt förnuft (vilket inte har någon som helst bäring i svensk lagstiftning) säger det motsatta.

Jag har enormt mycket att säga om detta, men väljer att stanna här, för syftet var just nu bara att få ”bollen i rullning”, med förhoppning om att ni vill och vågar tycka till. Vi behöver alla (mestadels pappor tyvärr) få stöd i denna vår ganska tröstlösa kamp mot systemet, med det enda syftet att få träffa våra barn, vilka vi älskar enormt!

Se detta inlägg även som en motpol till alla negativa artiklar som skrivs om oss ”monster” till pappor, vad gäller våld mot barn och kvinnor, våldtäkter etc. SJÄLVKLART är detta under all kritik och helt oacceptabelt, men det gör samtidigt att man som man och pappa automatiskt har en misstänksamhetsstämpel i pannan – utan ha gjort eller sagt något!

Läs vidare om PAS i en av många bra böcker i ämnet, The International Handbook of Parental Alienation Syndrome (ett kapitel är skrivet av en svensk psykolog som är en av mycket få som är mycket insatt i ämnet: Lena Hellblom Sjögren – klicka här för ett av hennes inlägg i ämnet), som kan köpas på Amazon.com, eller gå med i PappaLiv eller Umgängesrätts Föräldrarnas Riksförening

Slutligen, vill jag bara säga en mycket viktig sak: Barnen är vår framtid och är absolut viktigast i alla sammanhang, MEN min ”point” är att man får inte våldföra (bildligt talat) sig på sina barn, för egen vinnings skull. En ”vinning” som oftast härör sig från personlig besvikelse, avundsjuka m m.

Många kallar mig spelevink, en del för polare, andra för pappa och sambo, men i grund och botten är jag säljare. En säljare som sätter Service och Kunden i främsta rummet.

Däremot har hittills ingen anklagat mig för att vara en Bloggare, men nu är det meningen att jag ska ändra på detta… får se ifall ni tycker att jag lyckas med den föresatsen?

Om ni mot förmodan skulle tröttna på min blogg, kan ni läsa om mig på LinkedIn.com/in/sandelin