Man ska inte klaga…

30 juni 2009

… Är dagens refräng, men ändå klagas det till höger och vänster; åh, vad varmt det är! – oops! Man ska inte klaga, tänk på att det är julafton om knappt ett halvår :-o; åh, jag vill byta jobb! – oops! Man ska inte klaga, tänk på de arbetslösa, var tacksam för ditt jobb i stället.; åh, jag väger för mycket! – oops! – man ska inte klaga, tänk på barnen i Biafra (så sa man till oss när jag var liten, när maten var ‘äcklig’). Listan kan göras hur lång som helst, speciellt bland oss i Sverige… Min uppmaning till alla klagare (ok, jag kryper till korset, jag klagar också ibland…) är: Sluta klaga! Det finns alltid någon som har det värre än du.

Gör något kreativt av situationen istället. Detta är en generell uppmaning, det finns även situationer man inte kan påverka,
fastän man vill. Detta är tragiskt, men det stora flertalet av oss kan göra något, om än litet, för att förändra vår situation.

Tänk positivt, gläds åt andras framsteg, så kommer det lite manna åt ditt håll också, vad det lider. Jag har sagt det förut,
jag säger det igen: Monty Python är bäst!… You Should Always Look On the Bright Side of Life…! 😉

… Men när det är så här varmt borde man få gå klädd på jobbet, som man gör hemma. T-shirt/skjorta, shorts och öppna sandaler… UTAN strumpor! Jag menar, var sitter kompetensen? I kläderna eller i personens hjärna? Svaret är väl självklart för de flesta, hoppas jag 😉 Sedan finns det alltid undantag, vilka jag väljer att grovt generalisera enligt följande: Uniformskrävande yrken, såsom militär, polis etc, samt hela vårdsektorn som av hygieniska skäl har sin ‘uniform’.

I vissa fall kan man se ganska patetiskt överklädda personer, som antingen försöker kompensera vad de saknar i kompetens, med dyra kläder, för att på så sätt försöka ‘blända’ till sig en affär. För en del kundgrupper kan detta fungera, då de kan förmodas mentalargumentera i linje med ‘han kan inte alla fakta, so what, han har dyra kläder, dyr bil och är charmig dessutom. Det går ju uppenbarligen bra för honom och då har han ju många nöjda kunder redan… Äh, jag köper!’. Ett inte allt för ovanligt scenario i annonsskojarbranschen, tyvärr. Vilket också tyvärr, drabbar de seriösa. Slutligen har vi den osäkra kategorin av människor, som kanske har kompetensen, men saknar tillräckligt med självsäkerhet, för att överföra den kunskapen till mottagaren.

Därav att även denna kategori tenderar att överklä sig. Hur är jag klädd idag då, undrar säkert nyfikne?
Casual Summer, skulle jag vilja kalla det:
Mjuka, ljusa loafers med strumpor, ljusa snickarinspirerade bomullsbyxor, vit T-shirt under en rutig, för stunden uppknäppt, kortärmad bomullsskjorta samt ett par tidlösa Ray-ban’s på näsroten. Vem är jag?! 😉

dsc00108 2

Som alltid så kommer de flesta lysande idéer oftast till av en slump, så ock den att jag skulle läsa David Eberhard’s bok, I Trygghetsnarkomanernas Land”. Jag och min familj var på Sicilien förra sommaren och där fanns möjligheten att åka på utflykt till vulkanen Etna. Eftersom min sambo redan varit där och att det skulle bli en för jobbig resa för vår 3-åring, fick jag åka själv.

Etna är en fantastisk upplevelse som jag rekommenderar alla. Ha bekväma träningsskor på fötterna dock 🙂
Väl uppe på toppen träffade jag på en kvinna och vi började prata om människors överdrivna behov att vara trygga, inte våga ta risker, om än så ofarliga (risker alltså). Ett behov av trygghet som blivit så stort att de hämmar ens egen utveckling och gör att man i vissa fall till och med blir introvert och helt plötsligt inte vågar gå ut, överhuvudtaget.
Kvinnan jag träffade på visade sig vara psykolog och hade i sitt arbete stött på flera sådana ”trygghetsnarkomaner”. Det var hon som rekommenderade mig att läsa David Eberhard’s bok – hon sa att hon läst den flera gånger och att alla borde läsa den.

Tack för tipset vill jag säga till henne! Jag har läst den nu och det är skrämmande hur träffande författaren gör sin analys av samhället, staten och egentligen hela världen, med utgångspunkt från sitt arbete som psykolog och chef för enheter, som bland annat försöker hjälpa människor med panikångest etc.

Jag ska inte försöka återge eller recensera hans bok, det är jag för mycket lekman för, men däremot uppmanar jag ALLA att läsa den – speciellt dem som inte vågar läsa den, för de känner sig för otrygga. Den är speciellt skriven just för er, för att hjälpa er komma med näsan väl över vattenytan, i stället för att ”koka kaffe” strax under vattenytan! Res er upp, gå iväg till e-bokhandeln på datorn eller bokhandeln ute i den ”farliga” världen och LÄS boken… seså, kom igen nu! Iväg med er! Den kostar bara 39kr på Adlibris, så priset är ju inte farligt i alla fall 😉

Förf: David Eberhard

Förf: David Eberhard

38.4 grader…

29 juni 2009

… är vad min son hade i temp i morse. Därav att jag vabbar idag och frångår min nya trend; att blogga via min mobil.
Tack WordPress för en alldeles utmärkt idé att skapa tjänsten att man kan mejla in till sin blogg, via exempelvis mobilen, för att på så sätt öka bloggandet.
För min del har det ökat mitt bloggande med säkert 1000%, så jag är ett levande bevis för att den nya tjänsten fungerar.
Kanske jag kan sälja mig själv som en reklampelare? Det är bara att höra av sig WordPress, jag lovar att jag är förhandlingsbar 😉
Ska ju villigt erkänna att i denna värme känns det rätt befriande att inte behöva sätta på sig jobbkläderna, som oftast är många fler och längre (ärmar och ben, alltså), och istället ha shorts, T-shirt och barfota i sandaler.
Det enda som saknas är ju en paraplydrink och lite reggaemusik… Oh boy, vilket härrrligt vääderrr! – Kom igen då grabben, det svänger ju!

PRESS STOP PRESS STOP… min webbläsare startade precis om och jag sa ”neeejjj!”, för jag hade nästan skrivit klart detta inlägg, men till min stora glädje har tydligen WordPress en automatisk funktion att spara ett utkast lite då och då, så det mesta av inlägget fanns sparat. Tack, igen, WordPress!
OK, nog med reklam för WordPress nu – nu ska jag ta hand om sonen och anmäla mitt vabbande till Försäkringskassan…

Nu har jag badat…

28 juni 2009

… I vår insjö Magelungen! Åhh, otroligt skönt 🙂
Nu är jag dessutom nyduschad och redo för hemkommande familjen,
men ska försöka hinna med ett snabbesök på Statoil för lite shopping. Hej hopp!

dsc00105 2

… I alla idag! Är precis på väg hem från en härlig promenad i solen, från Gamla stan till Djurgår’n, via Strandvägen, som avslutades med färjan till Slussen och nu på T-banan mot Farsta Strand. Det är sådana här dagar som man önskar att man vore gjord av pengar, så man kunde spendera sina lata dagar (=alla?) vid Medelhavet.

Men, som jag sagt tidigare, hoppet är det sista som sviker en. 5-veckors Lotto, here I come! B-)

… Med otroligt bra väder! För mig avslutades kvällen med nya Star Trek och vaga planer på utgång, men det blev att uggla hemma framför omväxlande datorn och TV’n till slut. Kommissarie Montalbano, för att vara exakt. Idag ska in till stan å fika, med eller utan sällskap, det återstår att se. Dagen toppas sedan med tvättstugan 15.00 och av hemkomst av sambo och son. Och min dotter från Härjarö artistkollo, men henne träffar jag bara över sms, som bäst. Ordningen blir då återställd. Alles In Ordnung!

Dart, igen…

27 juni 2009

… Denna gång utomhuscup i Stortorpsparken i Trångsund, arrangerad av Oasen DC. Jag åkte ut efter mina tre matcher i Pool 11, mot spelare som kunde kliva bättre än jag. Hade jag kunnat kliva, ja då hade jag åtminstone vunnit en match – helt klart! 🙂
Nu står det mellan alternativen: vänta ut eventuell losercup, eller bio med Polaren Pär… Eller, varför inte bränna ner grannbaracken… 😉 Endast Herr Facit har svaret, så den tålmodige får lön för mödan, medan den stressade… Ja, jag säger bara en sak: Michael Jackson! 😮 Bifogar en stämningsbild.

dsc00104 2

Oasen utomhuscup 2009, i Stortorpsparken

… Så antingen leker jag med mig själv, eller så hittar jag någon att leka med. Därför har jag nu hamnat på Oilers Fredagscup i dart! Jag kastar hellre än bra, men det är bra träning. Pool 5 är min, se bildbevis 🙂

… påstår min son. Samtidigt som han säger att killar har ”så här många” och visar upp alla tio fingrar 😀 Sekunden efter ber han mig att känna på hans muskler, och spänner armen och sträcker fram sin armbåge, för att jag ska känna på hans ”muskel” 🙂

Han är förlåten, för han fyller fyra i november.
Och, nej, han kommer inte att uppfostras till att ha en nedlåtande syn på kvinnor – låt det vara en liten pojkes gulliga missuppfattning av verkligheten.
Man kan inte uppfostra och jämställdhetshetsa ett litet barn hur som helst. Hej!

En muskel...

En muskel...