… Klart som korvspad! Till och med så att en 3-åring fattar… Not! 😉 Här är deras svar på min sons fråga från imorse, ‘varför regnar det?’:

Hej! Pga att fuktig luft tvingas i höjden och avkyls kondenseras vattenångan till iskristaller och molndroppar som slår sig samman och bildar snöflingor. Om luften vid marken är tillräckligt varm smälter snöflingorna och nederbörden når markytan som regn. MVH Eniro 118118!

Annonser

Vår tjänst är populär och därför har din fråga placerats i kö hos oss. Vi arbetar intensivt på att besvara din fråga så snart som möjligt! Hälsningar 118118 sms

… Förutom att sviterna från gårdagens äventyr gör att jag är trööött nu. Men det hindrar inte att jag kommer sitta framför datorn ikväll och pyssla med lite av varje 😉 – Föresten, imorse frågade Leo varför det regnar? Inte ‘hur’ utan ‘varför’… Jag svarade lite pappakäckt, ‘därför att vädret vill det’… Jag vet inte om han blev nöjd med svaret, men jag fick inga fler frågor, just då i alla fall 🙂 Kanske borde jag texta till Eniros Supersök, för dem man kan ju fråga ‘anything’ 😀 Testar nu…

… För nu är vattnet tillbaka och med affekten i backspegeln kan jag väl tillerkänna Stockholm Vattens jourkillar ett stort mått av välvilja och effektivitetet. Dock kvarstår min avsaknad av respekt för de killar som uppenbarligen inte har gått kursen ‘never expect, always inspect’. Hade de kontrollerat först i stället för att ‘tro’ att de inte stängt av vattnet, ja då hade inte mina maratoninlägg i ämnet funnits. Känns som att en processkartläggning vore på plats, för att täppa till deras uppenbara brister i flödeskedjan. Jag kan varmt rekommendera ett- inom detta område, mycket kompetent konsultbolag, Momentus Management Consulting.

Slutkläm: En effekt av allt detta blev att vi var tvungna att ”samlas vid pumpen”, i dett fall tvättstugan, för att hämta vatten, vilket gjorde att man pratade en hel del med grannar och man umgicks en kort stund kring ämnet – och det hela blev ganska socialt och trevligt, när man tvingades ut ur sina ”hålor” för ett tag 🙂 To be continued…

pb 46