Löpsedlar…

10 juli 2009

… Speciellt kvällspressens löpsedlar, har alltid varit ett mysterium för mig. De är ju så uppenbart vinklade för att sälja lösnummer, så ingen borde ju köpa skräpet. Men, ändå gör människor det. Varför?
Över hälften (nu var jag snäll) av vad som står i dem är ju antingen fabricerade lögner, eller så extremt vinklat (avsett att misstolkas) så de lika gärna kan ljuga fullt ut. Det hade varit en ‘ärligare’ lögn. Och det är bara när man vill dissa, aldrig hissa. Undantaget är när sportutövare vinner en medalj. Men, de är lika snabba att sänka en idrottare, om de inte lever upp till vad ‘tyckarna’ förväntar sig av dem.

Jag hade en VD för många år sedan som hade utlyst ett totalförbud av kvällstidningar, inom företagets väggar. Infantilt kan tyckas av en del, strongt säger jag.

Företaget var ett förlag som gav ut och/eller representerade facktidskrifter, med fokus på fakta. Då ville han väl inte ha personal med ‘fel’ värderingar. Take it or leave it. Jag lämnade bolaget efter några år, men orsaken var en helt annan, än den om kvällstidningar. Den åsikten delade jag då som nu.

Djävulens advokat (med Al Pacino och Keanu Reeves i huvudrollerna) är en film om en man som säljer sin själ till djävulen, mot att han hjälps till extrem framgång i sitt yrke, som just advokat.

Lite jämförbart är denna films historia med att utnyttja kvällspressens sensationshunger, till sin egen. Man kan även mata dem med ‘scoop’ som gynnar sin egen situation och är man kändis kan man dessutom få bra betalt för det. Snacka om att sälja sin själ…!

You can’t live with them, but you can’t live without them!

The Devil's Advocat

The Devil's Advocat