…som vi i västvärlden har levt i väldigt länge nu, är inte längre moraliskt accepterad i några kretsar – och då har det gått långt!

Jag anser att det inte finns några ‘renläriga’ politiska partier längre,
utan alla är oppurtunister som inte har längre framförhållning än sin mandatperiod, fyra år.

Visst, någon slags grundfärg har man på sitt partiprogram, men med åren verkar det som om alla partier tvättar all sin argumentering i samma 90-gradiga vittvätt, med mjukmedel förstås.

Sedan toppar de med att köra hela byket i torktumlaren, för att med säkerhet rensa bort allt vad ryggrad och ståndaktighet heter!

Slutresultatet blir en missfärgad, sladdrig, lilagrön svetthandduk, som har förlorat allt vad absorbtionsförmåga heter…

Å andra sidan är det folket, vi väljare, som skapar denna kortsiktighet, för vi förväntar oss mirakel på fyra år. Vilket är absurt, för verklig förändring tar många år att genomföra och kräver folkets långsiktiga förtroende. Vilket saknas.

Inte konstigt att världen ser ut som den gör, med enorma inkomstklyftor, global uppvärmning och nu senast, finanskrisen.
Jag är övertygad om att mycket går att förändra, bara viljan och moralen finns…
Men…, ja du förstår problematiken va? 😮

Frågan är, vad krävs för att få till verklig förändring?
Tanken snuddar blixtsnabbt vid global anarki, men nackdelen med anarkister är att de är lika moraliskt dekadenta som dem de gör uppror mot. Med skillnaden att anarkisterna anser att de är på de godas sida, när de i verkligheten bara skapar kaos och oreda och kostnader för samhället. Kostnader som samhället, ironiskt nog, bättre kunnat utnyttja till att hjälpa de mindre lyckosamma att få stöd till ett tryggare liv…. Oops! Trygghet… Nu var vi där igen. Vad är det, egentligen? …Replik?