Barn är viktiga…

18 augusti 2009


…att värna om.
Man får inte låta sina egointressen gå före barnens bästa.

Tyvärr är det ofta precis det som händer, speciellt vid en separation.

Två föräldrar som tidigare velat varandra allt väl, vänder sig nu emot varandra och börjar kämpa med näbbar och klor för sin ‘rätt’.
Vem/vilka kommer emellan? Just det, barnen!

Om man kunde stanna vid denna nivå av komplexitet vore väl akt ganska lättanalyserat för en vårdnadsutredare eller liknande, men tyvärr är inte allt lika svart eller vitt, som diverse socialsekreterare och lagtolkare vill hävda.
Och det är här barnen kommer i kläm en andra gång. Vilket är ironiskt, för dessa instanser, stödda av befintliga lagar, är ju tillkomna för att värna om barnens ‘bästa’… Vad är bäst för barnen, egentligen?

Ja, ska man hårddra det så är om föräldrarna kan ‘stå ut’ med varandra tillräckligt, så man orkar bo kvar tillsammans. Moment 22 med andra ord.
Så istället för att offra lite av sig själv och sin stolthet, väljer man att offra barnen trygghet och välmående. För lite ‘frihet’ och ‘eget utrymme’…

Självklart generaliserar jag grovt nu. Det finns många fall där barnen far illa av att bo kvar i den befintliga och i många fall självklart destruktiva familjesituation, där våld och droger med mera är vardagsmat.

Det jag talar om är ‘vanliga’ separationer, men där det är uppenbart att den ena, eller båda (vilket sällan är fallet, när lite tid förflutit sedan man flyttat isär), av föräldrarna använder sina barn för sin egen vinning skull. Vilket inte allt för sällan handlar om hämnd, avundsjuka mot den andre föräldern, vilket ofta resulterar i att barnet/barnen tar avstånd från den andre föräldern.
Detta i kombination med att barnet ofta matas med negativiteter om den andre föräldern, resulterar i att barnet till slut själv tror att de varken vill träffa, eller ens tycker om sin andra förälder. Och en krashad förälder-barnrelation är ett faktum.
Ofta för många år framöver.

Det är här som det börjar bli obekvämt för röstfiskande lagstiftare och ‘jag-måste-hinna-med-bussen-bekväma’ socialsekreterare. De vill ha ett enkelt liv. De vill inte inse att man kan inte lita på ett barns ord till 100%, för det finns ofta en dold agenda under ytan, om de bara orkar skrapa lite…
Men, det rimmar illa med den generella strävan om allas trygghet.
Hualigen om det finns ett ‘monster’ under ytan, som innebär långt större engagemang och empati, än vad facket och arbetstidslagstiftningen tillåter. Nää, hellre sopa under mattan och säga att pappa är dum och ge vårdnaden till mamman.
Puh! Det trygga folkhemmet är räddat igen. Mamma skyddar dig från allt…!?
Pink Floyd’s klassiska Mother från The Wall säger en del…

MEN HALLÅ!!?

Vakna! I USA är man sedan länge (1985) övertygad om att allt inte är bara svart eller vitt (jag syftar inte på rasskillnader) utan det finns många olika sanningar och djup i en separation. Och att barn är just barn, varför man har specialutbildade domare, advokater, socialsekreterare(!), som är kompetenta, och villiga till, att skrapa på ytan och vågar se vad som finns under. Det kallas för PAS, Parental Alienation Syndrome, eller föräldraalienation.

Det finns mycket att läsa och lära i ämnet… bland annat i mina tidigare inlägg från maj 2008. Läs, lär och engagera dig – för våra barns skull!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s