När skuldkänslan…

22 september 2009


…övergår till stolthet, då växer man som person och självkänslan har befodrats en grad.

Mitt inlägg igår handlade om de skuldkänslor som många gånger uppkommer när man förväntas ställa upp, för det har man ‘alltid’ gjort. När man då säger nej, kommer skuldkänslorna som ett brev på Posten.
Men, när man kommit över skuldkänslan och man rakryggad (nåja…) står för sitt beslut, ja då infinner sig en känsla av nöjdhet och stolthet. Mycket uppbyggande känsla och man inser att det inte var så farligt att säga nej i alla fall.
Denna insikt kan mycket väl leda till att man säger nej fler gånger och till slut har man ändrat ett livsmönster 🙂

Självklart ska man inte sluta hjälpa till, men nu på ens egna villkor.

Gå från att vara ditt egna offer till att vara din egen hjälte, som ställer upp när det verkligen krisar i stället för att stämplas som den som alltid-ställer-upp-oavsett-om-man-behövs-eller-inte.
Man kan mycket väl jämföra det med att bara ropa på hjälp när det är verklig nöd, i stället för att ropa hjälp på skoj, bara för att den ‘nödställde’ vill ha uppmärksamhet.
Till slut kommer ingen, när det är verklig kris.

Så börja med att säg nej mer, du kommer växa inombords och människorna runt omkring dig kommer se denna förändring hos dig och tänka ‘hej, där har vi någon med integritet. Cool!’

Carpe Diem!

Så här känner man sig...

...Stolt och rakryggad

Annonser

2 Responses to “När skuldkänslan…”

  1. Spin Red Says:

    Intressant, det där med hur skuldkänsla kan vara ett hinder att ändra livsmönster. Bra reflektion.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s